De officiella sortförsöken lyckades bra i fjol och flera nya rapssorter testades. Tre nya rapssorter, alla CL-sorter, upptogs i sortförteckningen. CL-sorter är sådana som är härdiga mot Clearfield-preparat, Clamox och Cleravol, vid bekämpning också av bredbladiga ogräs.
Fröskörden av oljeväxter hade i fjol en god kvalitet och en mycket låg klorofyllhalt. Enligt de krav som Livsmedelsindustrin har ställt skall fröskörden ha en oljehalt på minst fyrtio procent och en klorofyllhalt på högst femtio milligram per kilogram. Nuvarande sorter klarar kvalitetsgränserna galant.
I försöksodling har rapsskördarna uppgått till inemot 2.500 kilogram per hektar och rybsskördarna till ungefär 2.000 kilogram per hektar. Senaste år uppgick medelskörden för raps till 1.460 kilogram per hektar eller nästan 500 kilogram mindre än året innan. Medelskörden för rybs var 1.200 kilogram per hektar. De nya sorterna har en skördepotential som möjliggör en högre avkastning, men det förutsätter att växtperioden är gynnsam. På bördiga skiften och genom optimerad odlingsteknik kan skördenivåerna alltså vara betydligt högre än idag.
År 2018 var den totala rybsskörden trettio miljoner kilogram eller på samma nivå som under de senaste åren. Rapsskörden minskade i fjol till fyrtio miljoner kilogram då den året innan slog nytt rekord och uppgick till sextio miljoner kilogram.
Raps odlingssäkrare
I sortförsöken värderas sjukdomsresistensen inte, men allmänt kan sägas att raps inte drabbats av växtsjukdomar i samma omfattning som rybs och därför är en odlingssäkrare växt.
Bomullsmögel är den växtsjukdom som gör mest skada. Risken för bomullsmögel ökar då det regnar över trettio millimeter före blomningen och såväl marken som beståndet förblir fuktigt. För att säkerställa en god skörd lönar det sig sådana år att bekämpa sjukdomen när beståndet är i full blomning.
I växtföljden borde oljeväxter eller andra korsblomstriga växter inte odlas oftare än vart femte eller sjätte år. Klumprotsjukan som också angriper oljeväxter kan fortleva i åkerjord 10–20 år, vilket ökar skaderisken om odlingsintervallet inte är tillräckligt stort. Oljeväxterna lämpar sig dock mycket bra som mellangrödor i växtföljden med spannmål och hjälper till att hålla växtsjukdomarna för spannmål under kontroll.
Odling av rybs lyckas bra i hela landet, medan odling av raps rekommenderas för södra Finland på grund av dess krav på växttid. Raps trivs bäst i varma jordar med goda odlingsbetingelser. Tidig sådd är viktig och fröskörden kan då maximeras om växtperioden i övrigt är gynnsam.
Mindre odlingsareal i fjol
Odlingsarealen för oljeväxter var i fjol sammanlagt 5.000 hektar lägre än året förut och uppgick till 60.000 hektar. Arealen för vårrybs var 27.000 hektar medan arealen för vårraps var 30.000 hektar.
Odlingen av vårraps var för andra året i rad större än arealen för vårrybs. De mest odlade rybssorterna var Synthia, Cordelia, Aurea CL och Petita, som tillsammans upptog nittio procent av rybsarealen. Synthia, som upptogs på sortlistan år 2016, odlades på en tredjedel av arealen för vårrybs.
De mest odlade rapssorterna var fortfarande Proximo, DK 7130 CL, Majong och Drago som odlades på sammanlagt 62 procent av rapsarealen. Följande i popularitet var Smilla, Cleopatra, Solar CL och Tamarin, som tillsammans odlades på 24 procent av arealen. Sorturvalet för vårraps är bredare än för vårrybs, och flera nya sorter finns att välja emellan.
Sorturvalet för vårrybs utgörs fortfarande av traditionella populationssorter samt sorten Aurea CL. Av sorterna är Synthia en syntetisk sort som mera påminner om en hybrid.
Rekommenderad utsädesgiva för rybs är cirka 200–250 stycken per kvadratmeter, men om förhållandena är gynnsamma räcker det med en mindre mängd. Skillnaden i växttid sorterna emellan är bara två dagar. Vårrybssorternas oljehalt har i försöken varierat mellan 40–42 procent och proteinhalten har hållit sig på ungefär 23 procent. Skördens klorofyllhalt har varit låg, under tjugo milligram per kilogram då sorterna mognar tidigt.
Vårrapssorterna i Finland är till största delen hybridsorter, men sortlistan innehåller också fyra sorter av traditionell typ och nu sju sorter av CL-typ. Skillnaden i växttid mellan vårrapssorterna är ungefär sex dagar. Utsädesgivan för hybridsorterna är 100-150 stycken per kvadratmeter och för traditionella sorter 150-200 stycken per kvadratmeter. Rapssorterna proteinhalt har i försöken varit 22-24 procent och oljehalt 41-46 procent. Klorofyllhalten har legat mellan 10-40 mg/kg, men dock under 50 mg/kg som är livsmedelsindustrins kvalitetskrav.
Betning med Buteo Start FS 480
I år sker betningen av utsädet inte längre med neonikotinoid-preparat, då dessa har förbjudits. Tukes har istället beviljat undantagslov för användning av det ännu oregistrerade preparatet Buteo Start FS 480. Givan för utsäde som betats med Buteo får vara högst sex kilogram per hektar, vilket möjligen kommer att minska litet på godkända utsädesgivor. Oljeväxterna har dock en förmåga att kompensera en mindre mängd plantor med en större mängd skidor, vilket gör att en mindre utsädesgiva nödvändigtvis inte inverkar på skördenivån.
Buteo har god effekt mot jordloppor, ungefär lika god som betning med Elado eller Cruiser. Om förekomsten av insekter är stor, kan en besprutning med ett annat preparat vara nödvändig.
I det följande presenteras kort de sorter i sortförteckningen eller i praktisk odling för vilka det finns resultat för de senaste åren. Sortens ursprungsland eller representant och årtalet för när den upptagits i sortförteckningen i Finland anges inom parentes.
Vårrapssorterna
7130 CL (Storbritannien, 2015) är en tidig sort av CL-typ. Fröet är litet, men skördens kvalitet är god, i synnerhet klorofyllhalten är låg. Stjälken är något svagare än Trappers.
Cleopatra (Boreal, 2016) är en syntetisk sort. Dess växttid är något kortare än Trappers. Stjälken är kort och mycket styv. Fröskördens proteinhalt har varit låg men oljehalten rätt hög.
Chip CL (Boreal 2019) är en ny hybridsort av CL-typ. Den är något tidigare än Trapper, men har det oaktat en högre fröskörd. Stjälken är lång men rätt styv. Oljehalten är hög och dess olje- och proteinskörd är högre än Trappers. Klorofyllhalten har varit rätt låg.
Trapper (Boreal, 2009) är en tidig och rätt avkastningsrik hybridsort. Stjälken är rätt kort och styv. Fröskördens protein- och oljehalt är på medelgod nivå. Klorofyllhalten är låg.
InV110 CL(BASF) är en ny CL-sort. Den är tidig och avkastningsrik. Dess oljehalt är hög. Klorofyllhalten har varit låg.
DK 7150 CL (Storbritannien, 2014) är en tidig sort av CL-typ. Den har en klart lägre avkastning än konventionella rapssorter. Den är mera liggsädsbenägen än sorterna i genomsnitt. Fröskördens proteinhalt och oljehalt är höga, men klorofyllhalten är också mycket hög.
DK 7160 CL (Storbritannien, 2014) är också en tidig sort av CL-typ. Avkastningen är lägre än för sedvanliga sorter. Stjälken är mycket kort men trots det rätt svag. Fröskördens proteinhalt är hög, men oljehalt medelmåttig. Klorofyllhalten är rätt låg.
Campino (Boreal, 2009) är en rapssort av sedvanlig typ, vars egenskaper och avkastning är i nivå med Trapper. Fröskördens proteinhalt är lägre än Trappers men oljehalten något högre. Klorofyllhalten är rätt låg.
Drago (Boreal, 2016) är en tidig och synnerligen avkastningsrik hybridsort. Den medellånga stjälken är mycket styv. Fröskördens protein- och oljehalt är på medelnivå, men då avkastningen beaktas är kvalitetsegenskaperna mycket goda.
Smilla (Tyskland, 2012) är en tidig och avkastningsrik hybridsort. Stjälken är styv. Fröskördens oljehalt är lägre än de andra sorternas, medan klorofyllhalten är låg.
DK 7175 CL (Storbritannien, 2015) är en sort av CL-typ. Dess avkastning är rätt låg. Stjälken är lång men styv. Fröskördens proteinhalt är på samma nivå som Trappers och oljehalten är synnerligen hög. Klorofyllhalten är på medelnivå.
Proximo (Bayer, 2014) är en konventionell populationssort. Växttiden är medellång och avkastningen på samma nivå som Trappers. Stjälken är medellång och styv. Fröskördens proteinhalt är låg men oljehalt hög.
Solar CL (Boreal) är en hybridsort av CL-typ. Den är rätt tidig och har en avkastning på samma nivå som Trapper. Stjälken är medelstyv. Oljehalten är hög.
Cebra CL (Boreal 2019) är ny sort av CL-typ. Den är något senare än Trapper. Cebra har en högre avkastning än andra sorter av CL-typ. Stjälken är lång, men mycket styv. Dess olje- och proteinskörd är större än Trappers. Klorofyllhalten har varit rätt låg.
Belinda (Bayer, 2014) är en hybridsort med ungefär samma egenskaper som Trapper. Dess avkastning har varit en aning lägre än Trappers och fröskördens klorofyllhalt rätt hög.
InV100 CL (BASF) är en ny hybridsort. Den är rätt sen men har haft en högre avkastning än Trapper. Stjälken är rätt styv. Fröskördens oljehalt är mycket hög.
Brando (Lantmännen, 2011) är en rätt sen hybridsort, med en avkastning något bättre än Trapper. Stjälken är lång och styv. Både proteinskörden och oljeskörden är på Trappers nivå, och klorofyllhalten är rätt låg.
Brander (Bayer, 2015) är en rätt sen hybridsort. Den har varit mycket avkastningsrik både på odlingszon I och II. Stjälken är lång och styv. Fröskördens proteinhalt har varit något lägre än för Trapper men oljehalten är hög. Klorofyllhalten är rätt låg.
Mosaik (Lantmännen) är en populationssort. Stjälken är mycket styv och avkastningen rätt hög. Den är rätt sen. Proteinhalten är låg, men oljehalten är hög.
Rasma (Lantmännen 2017) är en sen sort av sedvanlig typ. Stjälken är styv. Avkastningen något under Trappers nivå, men oljehalten är den högsta av alla i sortförteckningen. Klorofyllhalten är dessutom mycket låg.
Tamarin (Lantmännen, 2011) är en sen sort av konventionell typ vars avkastning är något lägre än Trappers. Stjälken är styv. Både protein- och oljehalten är på medelnivå.
Majong (Lantmännen, 2012) är en sen och mycket avkastningsrik hybridsort, på odlingszon I och II. Stjälken är styv. Fröskördens oljehalt har varit hög och klorofyllhalt rätt låg trots den långa växttiden.
Performer (BASF) är en hybridsort. Den är rätt sen men dess avkastning har varit hög. Oljehalten är mycket hög. Den har en lång stjälk men benägenheten för liggsäd är rätt liten.
Darja CL (Lantmännen 2019) är en ny sort av CL-typ. Stjälken är lång men styv. Den har en klart längre växttid än Trapper men dess avkastning är dock på samma nivå. Proteinhalten är på en god nivå och oljehalten i klass med Trappers. Fröet är rätt stort. Klorofyllhalten är rätt hög men inom kvalitetsgränsen.
Axana (Bayer, 2015) är en sen hybridsort, vars klorofyllhalt kan stanna på en hög nivå. Stjälken är lång och styv. Avkastningen är på samma nivå som Trappers. Också proteinhalten är på samma nivå som Trapper, men oljehalten är hög.
Dodger (Bayer, 2015) är en sen hybridsort. Den har haft en litet högre avkastning än Trapper. Den långa stjälken är synnerligen styv. Både dess protein- och oljehalt är på en god nivå. Fröskördens klorofyllhalt är rätt låg.
Sunder (BASF) är en sen hybridsort. Dess avkastning är hög på odlingszon I och II. Fröets oljehalt är mycket hög, men proteinhalt låg. Skördens klorofyllhalt har varit rätt hög.
Builder (Bayer, 2015) är en sen hybridsort. Den har en lång och styv stjälk. Fröskördens proteinhalt är på samma nivå som för Trapper, men oljehalten är synnerligen hög. Skörden har också haft en rätt hög klorofyllhalt.
Vårrybssorterna
Synthia (Boreal, 2016) är en tidig sort och har den högsta avkastningen av alla på sortlistan. Stjälken är betydligt styvare än andra rybssorters. Både proteinhalten och oljehalten är höga, och klorofyllhalten är synnerligen låg.
Aurea CL (Försörjningsberedskapscentralen, 2010) är fortfarande den enda vårrybssorten av CL-typ på vår sortlista. Stjälken är ganska svag. Sorten är tidig och dess avkastning är lägre än de andra sorternas. Fröskördens olje- och proteinhalter är rätt låga.
Synneva (Boreal, 2017) är en tidig sort, som är en av de mest avkastande i relation till växttiden. Stjälken är lång men liggsädsbenägenheten liten. Fröskördens olje- och proteinhalter är på god nivå och klorofyllhalten lägre än hos de övriga sorterna.
Henrika (Boreal, 2014) är rätt tidig, men stjälken är inte alltför styv. Avkastningen är i nivå med Cordelias. Fröskördens protein- och oljehalt är höga och klorofyllhalten är låg.
Juliet (Boreal, 2010) är en rätt avkastningsrik sort av medellängd. Stjälken är medelstyv. I synnerhet fröskördens oljehalt har varit hög. Klorofyllhalten är rätt hög.
Cordelia (Boreal, 2009) är fortfarande en av de sorter som odlas allra mest. Dess stjälk är lång och rätt styv. Fröskördens kvalitetsegenskaper är goda och klorofyllhalt rätt låg.
SW Petita (Lantmännen, 2005) är en sort med en rätt hög avkastning. Stjälkstyrkan är medelmåttig. Fröskördens proteinhalt är den lägsta av sorterna på sortlistan, medan oljehalten är den högsta.
Birta (Lantmännen, 2016) är en mycket sen och avkastningsrik rybssort. Stjälken är lång och ganska styv. Fröskördens oljehalt är hög och klorofyllhalt rätt låg.
TEXT & GRAFIK
Kalle Ohralahti
Naturresursinstitutet
PDF: Vårrapssorterna i de officiella sortförsöken åren 2011-2018.
PDF: Vårrybssorterna i de officiella sortförsöken åren 2011-2018.
