I likhet med människan behöver också hästen tandvård. Det är precis vad Mikael Nylund i Esse erbjuder. Här om veckan öppnade han en veterinärmottagning och redan nu är intresset för hans specialkunskaper inom hästars tandhygien stort.
– Jag är i stort sett fullbokad för en månad framåt. Och då har jag inte gjort någon reklam utan budskapet har spridits med djungeltrumman. Jag ser fram emot det här, säger Mikael Nylund som öppnat företaget Veterinärstjänster Mikael Nylund i Esse i Pedersöre.
En av hans specialiteter – som endast ett fåtal veterinärer i Finland erbjuder – är tandvård för hästar. Något han har intresserat sig för ända sedan han blev utexaminerad som veterinär från universitetet i Uppsala i Sverige 2013.
– Från dag ett har jag behandlat hästtänder och också ökat min kunskap kontinuerligt. Nu håller jag på att fortbilda mig till hästodontolog, det vill säga förenklat till hästtandläkare. Jag är inte klar med fortbildningen men har endast slutarbetet kvar, berättar han.
Nylund kan bli bland de första utbildade hästodontologerna i landet när han blir klar.
– I Sverige finns ungefär femton odontologer, men i Finland saknas utbildning. Orsaken till det är att det är en relativt ny men växande vetenskap där kunskapen ökar hela tiden. Men fortsättningsvis är kunskapen om hästars tandhygien svag och enligt traditionen är raspning av tänder det huvudsakliga ingreppet.
Raspning inte alltid en bra åtgärd
Men tandraspning, som innebär att problemtänder slipas för att hästen inte ska bita sig i kinden, är inte alltid en lämplig behandling.
– Raspning lämpar sig bara ibland. Ingreppet måste utgå från tändernas uppbyggnad och vad som ska behandlas. Det finns en uppsjö med olika problem som hästen kan få i munnen, säger han.
Och fortsätter:
– Att enbart ha raspning som metod kan jämföras med en människa som borde gå till en tandläkare, men gör i stället ett besök till en allmänläkare. Har man problem med tänderna vänder man sig till någon som har djupare kunskap, det vill säga en tandläkare.
Enligt Nylund visar studier att cirka 70 procent av skadorna i munnen på hästar förorsakas av utrustning som huvudutrustning och betsel. Utrustningen kan nöta fel, spännas för hårt och det orsakar tandskador och skador på slemhinnor.
– Det är inte naturligt för hästen att ha utrustning i munnen. Men det behövs en utförlig undersökning för att utreda vilka åtgärder som är de bästa.
Skador orsakade av utrustning är bara en sak som en odontolog kan utreda. Nylund kan åtgärda karies, se över tändernas form om det är kors- eller överbett samt många andra problem.
– Jag anser att alla hästar borde göra en munhåleundersökning kring 2-5-årsåldern när de får permanenta tänder. När de får nya tänder kan en del av dem vara kantiga och inte slipade och placera sig fel. Här kan en raspning göras, men det hjälper bara i ett halvår. Det finns många andra aspekter att beakta och det avgör valet av ingrepp. Jag utgår från en undersökning som är grunden för hur jag går vidare, förklarar han.
Tandvården viktig
Efter att Nylund flyttade tillbaka till Finland 2013 har han arbetat som kommunal veterinär samt tillsynsveterinär, en tjänst som han avslutade i höstas. Samtidigt arbetade han privat som veterinär och har under den tiden skapat sig en trogen kundkrets.
– Jag har erbjudit tandvård för hästar 1-2 dagar per vecka nu i flera års tid. Men det blev för mycket körande och därför kom jag på idén att öppna eget. I dag utgör cirka en tredjedel av mina tjänster av tandvård och jag tror andelen kommer att öka i framtiden. Behovet är mycket stort och det märks redan av det stora intresset.
Vid sin mottagning bredvid Esse Highland har han tillgång till nödvändig utrustning som en tvångsspilta. Efter nyår har får han ny utrustning i form av en röntgenmaskin.
– Med den kan jag röntga huvud, tänder och även ben om det behövs. Det blir ett viktigt verktyg i min verksamhet. Hästkliniken har också möjliggjorts i samarbete med familjen West som också planerat en seminstation för hästar och Rex Transport som kan ordna med transporter till kliniken.
Mikael Nylund flyttade som tjugoåring till Sverige och han hade alltid en dröm om att bli veterinär, men den drömmen uppfylldes sent. Han växte upp i Malax och hade redan då ett starkt intresse för djur.
– Ingen i vår familj hade jordbruk så jag gick ofta efter skolan till bönderna och hjälpte dem med djuren. Efter det tänkte jag bli agrolog eller agronom, men mina föräldrar avrådde mig eftersom vi inte hade en gård. Men efter många om och med blev jag veterinär och får arbeta med det jag brinner för – djuren.