Vitsvanshjorten är ett gissel för både människan och naturen som helhet – en mindre stam att föredra
Inför höstens jaktsäsong beviljades det aningen fler jaktlicenser för älg än i fjol i Nyland. Dessutom ökade licensmängden för dovhjort. Licensmängden för vitsvanshjort sjönk en aning. Hjortstammen är ändå alarmerande stor längs med hela sydkusten men den specifika situationen varierar regionalt i Nyland, Åboland och på delar av Åland.
De hjortrelaterade skadorna har skjutit i höjden i vårt land, speciellt i kusttrakterna. Jord- och skogsbruket samt frilands- och trädgårdsodlingen lider kanske mest av vitsvanshjortens framfart, den äter upp eller skadar såväl grödor som plantor. Det här till ett sammanlagt värde som är svårt att fastställa med säkerhet, men det är utan tvivel fråga om miljonbelopp per år på nationell nivå. Samtidigt betalas det årligen ut 30–40 miljoner euro i ersättningar för trafikskador orsakade av vitsvanshjorten.
Vitsvanshjorten är dessutom ett direkt hot mot den biologiska mångfalden och flera lokalt utsatta arter. Förekomsten av vissa fjärilsarter och orkidéer har minskat drastiskt, eftersom hjortens bete förstör arternas livsmiljöer. Vitsvanshjorten är också medskyldig till spridningen av fästingar. Vitsvanshjorten är främmande för vår natur, en så kallad invasiv art, som bidrar till att andra arter trycks undan. Vitsvanshjortstammen har vuxit sig till över 120.000 individer som en följd av en explosionsartad tillväxt under de senaste 10–15 åren.
Finlands viltcentral i Nyland har för den inkommande höstens jaktsäsong beviljat 1.415 jaktlicenser för älg och 11.460 jaktlicenser för vitsvanshjort. Antalet älglicenser är något större än i fjol, då det beviljades 1.394 licenser för älg. Antalet vitsvanshjortlicenser minskade med cirka 12 procent. Med en jaktlicens på hjortdjur kan det i huvudregel skjutas ett vuxet djur eller två kalvar. För dovhjort beviljades det 467 jaktlicenser, det vill säga cirka 6 procent mer än året innan.
Det behövs onekligen åtgärder för att begränsa hjortens framfart. Hittills har ändå insatserna för att minska hjortstammen generellt sett varit otillräckliga. Nu borde en genomtänkt nationell plan med klara målsättningar och metoder utarbetas för hur hjortproblemet ska hanteras. Ett första led i kampen mot en överstor hjortstam kunde vara att sluta med vintermatningen av hjorten. Till följd av den överlever fler hjortar vintern och fler kalvar föds på våren. Ett annat hinder för en effektiv bekämpning av hjorten är att jakten kvoteras och det krävs en särskild licens för att jaga vitsvanshjort. Det skulle sannolikt effektivera jakten att slopa kvoterna och kravet på licens, och tillåta alla jägare med jaktkort att jaga hjort. Till exempel för rådjursjakt krävs som bekant ingen särskild licens.
Samtidigt vet vi att det ute i bygderna finns rätt så gott om konkreta exempel på effektiv jakt av vitsvanshjort som gett resultat. Det här har ändå ofta varit i händerna på de lokala jaktlagen och det är förstås bra. För hur vi än vänder på (hjort)steken så är det i jaktlagen och av dess medlemmar grovjobbet måste göras. Men saken skulle troligtvis också gynnas av flera nationella initiativ och sporrande åtgärder i samma riktning. Människan och naturen som helhet skulle dra nytta av en mindre hjortstam. Nu behövs effektiva åtgärder för att tygla vitsvanshjorten.